Storm men ingen cykel

Utanför viner vinden. I bröstet ligger trycket som ett brev på posten. Ingen jävla avi för att gå och hämta, utan rakt ner i brevinkastet följt av ett platt fall på ett grusigt golv. Trycket, alltid där på ett eller annat sätt. Väntande eller ständigt närvarande. Det ena ger liksom det andra.

Valde tabletterna och är mer stabil. Trycket finns ändå där. Läkaren ska sluta. Han som sade att han ville ha en chans, en chans att få mig att må bättre. Han gav mig piller, jag valde att ta dem och nu överger han mig.
Efter tolv års tid har många läkare kommit och gått. Det gemensamma är att de alla har lämnat oftare än vad jag har gjort det.

Full med mediciner igen men känslorna är mer levande än någonsin. Idag bjuds det på ensamhet, förtvivlan och tvära kast mellan uppgivenhet och hopp. Känner mig som en känslomässig mixer.
Kan inte skylla på menscykeln heller. Fan.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s