Av förhoppning och förväntan

Inom henne en evig undran om det hon gör är rätt, och för vem. Är det rätt för henne? Är det rätt för någon annan? 
Viljan att fråga om råd som alltid pockar på. Som vore hon oförmögen att fatta beslut, rädd för andras blickar som avslöjar åsikter hon inte är redo för. 
Ett konsekvenstänk som i grunden går ut på att tillfredsställa andra, göra andra sinnen än hennes egna nöjda. 

Den egna rösten som drunknar under alla skal av förhoppning och förväntan. Den egna rösten som försvinner i sorlet av rädsla och inpassningsförsök. Den egna rösten som blir ett pip i ett vakuum av skrik. 
Muskler som spänns då den tjocka magen dras in, som skulle övervikten försvinna om hon håller inne sina andetag. Mascaran som varsamt läggs på medan frågan om för vem hennes fransar ska tjockna väcks under den noggrannt utsuddade kajalen som tynger hennes ögonlock. Nacken som värker av frågor. Ett bäcken som gnisslar efter svar. 

Ett hav av måsten med vågskvalp av stress som sköljer över hennes trasiga fötter som endast försöker vandra framåt. Saltet som tillslut blir beskt av det saliv som virvlar mellan hennes sammanbitna tänder. 
Pannan som bränner trots att solens strålar inte nått huden. Bränner av tappra försök att finnas till. 

Frågan som kvarstår och dygnet som hennes enda betänketid. Hon vänder blicken uppåt, utåt och hörseln inåt. Söker inom och utom för att finna vägledning. Vill fråga, läsa på, be om råd. Hon bromsar och håller emot medan livet gasar på. 
Piller eller inte piller. Det är frågan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s