Terapi – er

Under min tioåriga resa som psykiskt ofrisk har jag gått i terapi fyra gånger och är inne på min femte. Misströsta ej, jag är glad över det.
Första terapin var av psykodynamisk karaktär. Eftersom jag inte var något extremfall tyckte psykologen som utvärderade mig – under tre träffar- att jag skulle höra av mig till Stokholms Universitets psykoterapimottagning. Hon ansåg att jag skulle gå i Kognitiv beteendeterapi. Jag besökte deras hemsida och skaffade mig en annan uppfattning. Det här med Psykodynamisk terapi verkade intressant. Efter en lång stunds övertalning och såtillika pepp ringde jag och hamnade efter det samtalet i deras kö. Köande tog några månader och sedan var jag där. Ett och ett halvt år band jag upp mig att gå. Första gången i terapi. Det blev en intressant resa som lyfte många frågor och besvarade en del. Jag lärde mig mycket om mig själv. Genom att sätta ord på mina känslor och mitt beteende flöt saker upp till ytan och jag kunde se dem ur ett helt annat perspektiv än tidigare. Det tog mig sex månader att öppna mig för min terapeut. Allt satt ordentligt fast och jag var hård som sten. Det var i denna veva jag lärde mig att gråta.

Andra vändan i terapi skedde också på Stockholms Universitet. Denna gång för panikångest. Eller, främst för panikångest. När vi gjorde ett slags kartläggning över vad som var fel på mig var hela whiteboarden full av bokstäver. Agorafobi, paniksyndrom, social fobi, depression, ångest osv osv. Det var panikångesten vi skulle fokusera på. Denna gång blev det Kognitiv beteendeterapi och jag fick en fantastisk hjälp. Jag lärde mig  massor om min ångest, hur den fungerade och vilka mönster den följde. Jag fick lära mig om vad som sker i kroppen rent fysiskt vid panikångestattacker, mina rädslor och farhågor och jag fick verktyg och strategier för att hantera dessa.

Min tredje period i terapi fick jag via den öppna psykmottagningen i kommunen jag bodde. Social fobi låg i siktet. Det blev inte lika kraftfullt den här gången, kanske för att jag redan gjort ett delvis intensivt arbete med mig själv. Eller för att jag inte fick lika god kontakt med terapeuten. Det hjälpte mig dock. Fjärde gången gick jag på en mottagning i en annan kommun då jag flyttat. Där blev det ett mishmash av lite allting. I papprena stod att GAD – generaliserat ångestsyndrom – var det övergripande behandlingsområdet. Det gav en del men kändes både oseriöst och inte särdeles supernödvändigt. Fick dock en del bra verktyg att jobba vidare med. Det fick jag alla fyra gångerna.

2015, i maj närmare bestämt, började jag gå i Energiterapi. Det var också då jag började förstå att jag är högkänslig, eller rättare sagt Stark-Skör. Var knäckt och trasig efter ett extremt jobbigt uppbrott med min dåvarande partner. I början var jag något skeptisk och avvaktande men likväl väldigt öppen för vad det skulle kunna ge.

All min kärlek!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s